När du vunnit, kom ihåg mig då - L W
Länge sen jag skrev nu, men inte så mycket roligt har hänt och jag har inte orkat skriva en massa klagoinlägg. Jag är åter igen inlagd på sjukan, hyfsat less nu tack. Åkte in förra fredagen, fick komma hem söndagskväll till bäbis, men på måndagen var det dags in igen. Jag har kännt mig himla hopplös, jag har varit nära på att rymma hem och bara skita i allt, det tar så fruktansvärt på psyket att ligga inne så här ofta utan minsta framsteg hos läkarna. Men nu kanske det är pågång, har fått flytta över från Kirurgen till Njurmedicin, så förhoppningsvis kanske dom kan lösa mysteriet med mitt magont och min ryggsmärta. Tydligen har både prover och ultraljud visat på att det är något fel med njurarna, jobbigt men ändå skönt att kanske komma närmare en behandling. Känns extra jobbigt då mammas njurar inte funkar överhuvudtaget och hon måste ha dialys för att överleva, så rätt många tankar snurrar i mitt huvud. ______Min stora klippa genom allt det är är min vackre pojkvän. Han är helt fantastisk på att stötta och få mig må bra, underbara människa! Utan dig och allt ditt sällskap hade tiden på sjukhuset varit olidlig, jag älskat dig lite extra för det just nu! Sen saknas lilltjoppan helt galet mycket, känns fruktansvärt att vara borta från henne så mycket. ______Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg om att jag lever, hade egentligen behövt skriva av mig ordentligt och rensa huvudet, men det får komma senare. Nu ska jag ringa efter mer smärtstillande och sen se lite mer hockey.
Kommentarer
Trackback
