Bion var bra, bättre än förväntat faktiskt. Men slutet kom helt oväntat, samma sak gjorde mina tårar. Ja, jag är en sån där mes som sitter på bio och snyftar, men det är faktiskt inte frivilligt. Jag kan inte rå för att mina ögon svämmar över så fort det blir sorgligt. Det är egentligen ganska mysigt!

Det blev en långpromenad ikväll också, först hem från stan och sen ut med vovven. Elin höll mig sällskap i headsetet, så det blev lägre än jag tänkt. Men jag tror att vovven bara tyckte att det var skönt att få röra på sig ordentligen.

Nu ska jag joina Nicke och äta lite kvällsfika. =)