Just nu ligger jag i soffan under täcket och har precis läst lite bok. Men jag är rastlös, jag vill göra nåt.

Jag har haft en helt perfekt vecka med Nova, det har varit alldelens underbart. Sen vi började med varannan vecka för henne har hon blivit sitt vanliga jag igen, och det känns så skönt. Det har varit ganska struligt med Nova under sommaren, vi har inte haft nån riktig rutin eller plan över hur vi har fördelat tiden med henne, vilket gjorde att hon var gnällig och inte riktigt lugn och trygg. Men i veckan har hon varit på strålande humör hela tiden! Hon har varit extremt mysasjuk, har velat kramats, pussats och sitta i knä mer än hon någonsin gjort. Och det är så mysigt!
Jag känner själv hur mycket mer energi jag har, i veckan har jag känt mig som världens bästa mamma, och det är en skön känsla. Jag har ägnat all min tid och 100% av min energi åt henne, och det märks att den veckan jag är barnfri återställer alla mina krafter. Men samtidigt är det jobbigt, jag hatar verkligen att inte ha henne hos mig hela tiden! Utan henne känner jag mig inte hel, jag är inte mig själv. Jag tänker hela tiden på hur hon har det, vad hon gör och hur hon mår. Fastän jag vet att hon nog har det bra. Men så länge hon mår bra av det här. vilket märks, så mår jag bra. Då är det bara att härda ut under Nickes vecka, och tänka på att sen är hon bara min i en hel vecka!

Tänkte skriva ett långt inlägg, men jag lägger ner här för ikväll. Känner rastlösheten komma igen, så då tappade jag all pepp. Det var tänkt att Aije skulle komma hit nu strax, men han blir försenad på jobbet. Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på.