Idag blir min Nova 1 år!

Kan verkligen inte förstå hur tiden kan gå så fort, samtidigt som den går så sakta?
Det känns som nyss jag låg inne på förlossningen och väntade på att få åka iväg och göra kejsarsnittet. Jag kan lova att jag var full av känslor - nervös, förväntansfull, skräckslagen, lycklig. Dagen innan kunde jag inte sova, för jag visste att imorgon skulle mitt barn äntligen komma. Jag kände mig inte alls redo, det var så mycket saker som jag trodde att vi behövde fixa innan. Men allt lösta sig superbra, jag hade inte behövt oroa mig över någonting!

När Nova föddes, 09:14, var jag den lyckligaste människa på jorden! Lyckan att äntligen få se den lilla personen som legat i magen i 9 månader var enorm! Vi hade inte tittat vad det var för kön, men jag visste i hjärtat att det var en liten prinsessa! Alla sa att det skulle bli en pojke, men jag höll fast vid min känsla. Och se, jag fick rätt också!

Nu idag när jag tänker tillbaka på det här året, så blir jag alldelens varm innuti. Att någon skulle kunna göra mig så glad, så lycklig trodde jag inte. Hon har visat mig vad riktig kärlek är! Men inte bara det, utan hon har även visat mig vad riktig rädsla och stolthet innebär. Rädsla för att något ska hända henne, eller att något ska hända mig som gör att hon blir ensam.

Nova är det underbaraste, gladaste tjej som finns. Jag har haft sån tur som fått ett glädjefyllt och kärleksfullt barn.
Jag skulle kunna sitta här hela dagen och bara försöka beskriva mina känslor. Men det går inte.
Jag tror att bara alla mammor och pappor kan först¨å hur stor kärleken till ett barn kan vara. Jag visste inte det innan, men nu vet jag!