Söndag morgon
Nu var det alldelens för länge sen jag skrev här, precis 2 veckor. Det måste nog vara det längsta uppehållet någonsin, och min blogg är hyffsat gammal. Men blogglusen har helt varit borta, jag hoppas den kommer tillbaka. För jag älskar verkligen att blogga. Inte för att ni alla ska läsa, utan bara för att få skriva av mig. Sen är det så himla kul att kunna spara och läsa igen. Se om några år hur våra dagar ser ut osv. Så jag ska nog rycka upp mig och ta tag i den igen.
Nu är jag rätt så nyvaken, hade ställt väckaren på 9.30 för att hinna göra mig färdig innan jag skulle möta upp Nadja på stan, men regnet förstörde våra planer. Så jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske göra färdigt min storstädning som avbröts av en massa sjukdom i torsdags. Det skulle vara skönt att få det bortgjort. Men jag är inte sugen på att sitta hemma idag, lägenheten är alldelens för tom. Jag saknar Nova så det gör ont i hjärtat. Hon åkte till sin pappa i torsdags, och kommer inte hem förrän på söndag om precis en vecka. Tråkigt, jag hatar att ha henne borta.
På tisdagkväll ska vi på föräldramöte på dagis, sen på onsdag börjar inskolningen. Ska bli spännande att se hur det kommer gå för Nova. Tror att dom kan ha lite jobbigt med henne i början, hon är så sinnessjukt envis den där flickan. Får hon inte som hon vill blir hon superarg. Men hon lär sig nog ganska fort. Dagiset som hon ska börja på är omnystartat, så som det ser ut nu kommer det vara 3 avdelningar med 7 barn på varje. Och det kommer bara vara -09barn, alltså alla i samma ålder som Nova. Men det lär ju komma äldre barn senare.
Vad har jag annars att berätta? Flytten börjar äntligen närma sig nu, och det känns underbart! 3 veckor kvar bara, så i veckan när jag är barnledig blir det väl att börja packa på allvar, allt som inte används får åka ner i kartonger. Imorgon ska jag ringa till killen som bor där nu och höra när han bokat besiktning av lägenheten, jag vill vara med på den. Sen måste jag prata med min hyresvärd om när exakt jag måste vara ute, och sen försöka planera flyttningen. Men det löser sig, har redan fixat flyttbil och starka flyttkarlar ;D
Nu ska jag gå och duscha och sen försöka hitta på nåt.
Nu är jag rätt så nyvaken, hade ställt väckaren på 9.30 för att hinna göra mig färdig innan jag skulle möta upp Nadja på stan, men regnet förstörde våra planer. Så jag vet inte vad jag ska hitta på. Kanske göra färdigt min storstädning som avbröts av en massa sjukdom i torsdags. Det skulle vara skönt att få det bortgjort. Men jag är inte sugen på att sitta hemma idag, lägenheten är alldelens för tom. Jag saknar Nova så det gör ont i hjärtat. Hon åkte till sin pappa i torsdags, och kommer inte hem förrän på söndag om precis en vecka. Tråkigt, jag hatar att ha henne borta.
På tisdagkväll ska vi på föräldramöte på dagis, sen på onsdag börjar inskolningen. Ska bli spännande att se hur det kommer gå för Nova. Tror att dom kan ha lite jobbigt med henne i början, hon är så sinnessjukt envis den där flickan. Får hon inte som hon vill blir hon superarg. Men hon lär sig nog ganska fort. Dagiset som hon ska börja på är omnystartat, så som det ser ut nu kommer det vara 3 avdelningar med 7 barn på varje. Och det kommer bara vara -09barn, alltså alla i samma ålder som Nova. Men det lär ju komma äldre barn senare.
Vad har jag annars att berätta? Flytten börjar äntligen närma sig nu, och det känns underbart! 3 veckor kvar bara, så i veckan när jag är barnledig blir det väl att börja packa på allvar, allt som inte används får åka ner i kartonger. Imorgon ska jag ringa till killen som bor där nu och höra när han bokat besiktning av lägenheten, jag vill vara med på den. Sen måste jag prata med min hyresvärd om när exakt jag måste vara ute, och sen försöka planera flyttningen. Men det löser sig, har redan fixat flyttbil och starka flyttkarlar ;D
Nu ska jag gå och duscha och sen försöka hitta på nåt.
'_____________
Nu känns det som att smärtan lagt sig,
och att jag kunnat släppa allt.
Jag älskar inte dig längre,
jag ser dig inte längre som min bästa vän,
eller som nån som har den största platsen i mitt liv.
Du har förändrats så mycket,
du är inte samma person som jag en gång älskade.
Och det är tråkigt,
men mest för din egen skull.
Jag har också blivit annarlunda,
nånstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Men nu tror jag att jag är påväg att hitta tillbaka,
att såren är påväg att läka.
För jag har aldrig varit så sviken
eller blivit så sårad av någon annan tidigare.
Och jag hoppas, kalla mig självisk eller vad som helst,
att nån kommer behandla dig på samma sätt som
du behandlat mig och flera tidigare.
Att du också får känna känslan av tomhet,
känslan av att inte duga, inte räcka till.
Inte tro att man är värd att älskas.
Att du får ligga vaken om nätterna och fundera på
vad du kunde gjort annorlunda,
fundera på om allt i själva verket är ditt eget fel.
Men nu är det slut på sådana tankar,
jag ska inte låta dina misstag totalt ta över mitt liv.
Jag har min dotter,
och tillsammans ska vi leva ett underbart liv.
Trots att minnerna alltid kommer finnas kvar,
alla bilder,
alla ord,
allt som påminner om dig,
så kommer du inte längre tillhöra mitt liv såsom du en gång gjorde.
Jag ska fokusera på dom bra sakerna,
det som du inte förstört.
Jag måste bara våga släppa in nån i mitt hjärta igen,
för nu är det helstängt.
Jag är rädd.
Du förstörde mig.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta,
för trots allt hade jag ett par underbara år med dig.
Och dom kan ingen ta ifrån mig,
inte ens du.
och att jag kunnat släppa allt.
Jag älskar inte dig längre,
jag ser dig inte längre som min bästa vän,
eller som nån som har den största platsen i mitt liv.
Du har förändrats så mycket,
du är inte samma person som jag en gång älskade.
Och det är tråkigt,
men mest för din egen skull.
Jag har också blivit annarlunda,
nånstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Men nu tror jag att jag är påväg att hitta tillbaka,
att såren är påväg att läka.
För jag har aldrig varit så sviken
eller blivit så sårad av någon annan tidigare.
Och jag hoppas, kalla mig självisk eller vad som helst,
att nån kommer behandla dig på samma sätt som
du behandlat mig och flera tidigare.
Att du också får känna känslan av tomhet,
känslan av att inte duga, inte räcka till.
Inte tro att man är värd att älskas.
Att du får ligga vaken om nätterna och fundera på
vad du kunde gjort annorlunda,
fundera på om allt i själva verket är ditt eget fel.
Men nu är det slut på sådana tankar,
jag ska inte låta dina misstag totalt ta över mitt liv.
Jag har min dotter,
och tillsammans ska vi leva ett underbart liv.
Trots att minnerna alltid kommer finnas kvar,
alla bilder,
alla ord,
allt som påminner om dig,
så kommer du inte längre tillhöra mitt liv såsom du en gång gjorde.
Jag ska fokusera på dom bra sakerna,
det som du inte förstört.
Jag måste bara våga släppa in nån i mitt hjärta igen,
för nu är det helstängt.
Jag är rädd.
Du förstörde mig.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta,
för trots allt hade jag ett par underbara år med dig.
Och dom kan ingen ta ifrån mig,
inte ens du.
Kommentarer
Postat av: Veronica
Bra val att börja blogga igen. Jag gör de mest för den anledningen du skrev: De är roligt att gå tillbaka själv och titta :)
Trackback
