Måndag dag (igen)

Kände att jag bara måste få skriva av mig lite. Låg och tänkte på en sak igår när jag skulle sova, och det var just det där om att man lätt blir "bortglömd" när man får barn. Jag kände det redan när jag blev gravid, att folk slutade höra av sig och undrade nästan aldrig om vi skulle hitta på nåt. Och det är klart, som gravid kan man ju inte göra allt. Och då syftar jag mest på fest-delen. Men allt går väl inte ut på att festa? Jag kunde fortfarande göra allt annat som gravid, och jag var fortfarande samma person.

Nu, ett halvår efter förlossningen är det ungefär samma sak. Bara för att jag har ett barn att ta hand om, betyder väl det inte att jag inte kan hitta på saker? Visst tar det lite längre tid att planera, för Novas mat- och sovtider ska passa in osv. Men jag är inte låst hemma. Jag har Nicke, som mer än gärna ställer upp och tar lillan om jag vill fara ut. Eller om jag bara vill vara själv med vänner utan att behöva tänka på Nova i första hand. Men det verkar folk inte förstå. Nuförtiden är det nästan aldrig nån som ringer och undrar om vi ska ses, eller om jag vill följa med och göra saker. Eller, det är klart, vissa har ju ställt upp och varit som vanligt under hela tiden, men vissa försvinner bara mer och mer. Istället får man höra i efterhand vad alla gjort, och då känner man sig ganska utanför faktiskt. Nu kanske det låter som att jag är helt ensam, och det är jag verkligen inte. Jag har mina underbara som jag älskar och som alltid finns där. Men det är dom där som inte tänker ordentligt.

När Nova kom var det många som helt plötsligt ville leka bästa vänner igen, och just då upskattade jag det. Men nu iefterhand, när några försvunnit igen, börjar man undra varför. Jag klandrar dom inte, klart att folk förändras, ena liv går kanske åt olika håll. Jag har bildat familj och har en bäbis att tänka på, jag måste ta mer ansvar än många andra. Men jag är fortfarande samma vanliga Elle!

Vill folk ta åt sig, så varsegod! Jag menar inget illa, och no hard feelings, men det är såhär jag känner.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst mer, men nu vaknar lillan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0